Våra dagars välsorterade livsmedelshallar har lite olika metoder för att få oss att köpa den där prylen som vi egentligen inte behöver. Gemensamt för alla butiker är dock att de olika varugrupperna är strategiskt placerade så att kunden ska lockas att gå genom hela affärslokalen för att slutligen nå fram till utgångskassorna.

Därför är dagligvaror såsom till exempel mjölk och bröd alltid placerade längst in i lokalen.

Under inköpsrundan möts kunden av olika erbjudanden som lockar till spontanköp. Mycket vanligt är att man direkt vid ingången har massexponerat en produkt som man absolut inte behöver, men den är så billig att de flesta inte kan motstå att köpa den.

För bara 50-60 år sedan dominerades livsmedelshandeln av Konsumbutiker. I Stockholm bestod Konsum ofta av tre butikslokaler nämligen speceri, charkuteri och mjölkbutik. Dessa låg bredvid varandra men hade skilda ingångar och fungerade redovisningsmässigt som enskilda butiker. I speceri- och charkbutiken regerade i regel en slipsprydd man som titulerades ”herr” av såväl underlydande biträden (expediter) som kunder. I mjölkbutiken arbetade alltid enbart kvinnor.

En vanlig metod att sälja en svårsåld vara var att expediten anförtrodde fru Andersson att man hade en begränsad mängd, men hade lagt undan ett ex för fru Andersson som naturligtvis inte kunde motstå en sådan omtanke. Om hon inte kunde betala fick hon ”skriva upp” och betala när maken hade fått sin lön.